Ibland undrar jag vart gränsen för små vita lögner är? när man inte orka vara med någon, om man säger att man ska bort? och vad är en vit lögn och en lögn? jag ljuger inte, jag talar bara inte sanning? eller? är det okej att ljuga för att inte såra någon? typ som om någon frågar "sjunger jag bra?" så säger man ju ja, man kan ju inte säga nej, eller? även fast det låter riktigt förjävligt i mina öron, så man vill bara krypa underjorden och garva ihjäl sig... Och det är kanske en bekännelse? jag ljuger ofta om någon frågar det. Nästa gång kanske man ska säga, "Nej jag tycker inte du sjunger bra.." även om man skulle vilja säga att det låter förjävligt, kanske är alldeles för snäll för att vara ärlig. men alla har ju olika smaker, tycker jag inte det låter bra så är det ju min sak.. kanske var mer en bekännelse. men hoppas att ni förstår vad jag menar... Menar nu dock irl och inte över internet, är lättare att säga saningen via msn eller så, än öga för öga...

Kommentarer

Trackback